---

Den 9 oktober var allting som vanligt, jag hade gått in i vecka 41 och jag orkade inte vänta mer på att min bebis skulle komma ut. Jag visste inte hur länge jag skulle gå över tiden .. 

Dagen därpå var det likadant, inget tecken på att min lilla bebis skulle komma.. På dagen kollade jag mig i spegeln som jag gjorde stup i kvarten varje dag som jag var gravid haha och såg att magen hade sjunkit massor! Jag blev jätte glad och tänkte " äntligen idag kommer säkert min efterlängtande bebis! " Jag väntade och väntade på att någonting skulle hända men det hände ingenting. Då kom min svärmor och min pojkväns kusin till mig vid 9 tiden men ört te som jag drack minst 10 koppar för att slemproppen skulle gå. Efter en stund vid 10 tiden så börjar jag känna hur min mage trycker på utåt. Jag blev jätte nervös och glad  på samma gång. Jag gick upp och ner i 7 trappor med 9 steg i varje ungefär 4-5 gånger. Det höll på spänna och jag drack mer och mer te tills slemproppen gick. Men den gick aldrig .. Vi ringde upp till sjukhuset och berättade hur det var och dom ville att vi skulle komma dit och undersöka för att se om allt var okej, och om bebisen skulle komma eller inte. 

Så vid 1 tiden på natten åkte vi upp till sjukhuset, där dom tog ultraljud kollade bebisens hjärta och undersökte mig. Jag var öppen 3 cm.. Jag fick ligga kvar där och se ifall jag skulle öppna mig något mer, för en del kan vara öppen i veckor. Mina sammandragningar blev allt hårdare och hårdare. Då visste dom uppe på förlossningen att det var dags, så dom fixade ett rum o kläder till mig. Och så fick jag macka och saft och en värktablett som inte hjälpte någonting.

Jag var så nervös och visste inte hur det skulle kännas att just föda ett barn, jag menar jag har aldrig varit med om det förut, det är mitt första barn .. Men vi pratade och skrattade och hade roligt tills värkarna allt blev värre.. Jag tog ingen bedövning än så länge, jag tog bara lustgas i små värkarna som jag tyckte att det var jämfört när värkarna kom igång på riktigt. Så lustgasen hjälpte inte till slut eftersom jag tog den under " små värkarna "

Till slut sket jag helt i lustgasen för den gjorde mig bara illamående, och istället började jag frysa som aldrig förr. Jag satt och skakade så kallt som jag tyckte att det var samtidigt som jag hade värkar. Dom frågade om jag ville bada i jacuzzi (?) och det var en dröm! TACK GUD. Jag hoppade i det varma badet vid 4 tiden ungefär och jag blev så avslappnad och lugn. Jag kände knappt av mina värkar .. Doktorerna kom in och skulle undersöka mig för att se om jag hade öppnat mig något mer, jag var öppen 6cm. Jag tänkte " snart är bebisen ute " .. Efter en halvtimme i badet så kunde jag inte ligga kvar, jag började känna av värkarna och det gjorde så ont och jag fick panik för jag låg i varmt  bad. Så då steg vi upp ur badet och in i förlossningsrummet som låg två rum bort .. Jag hade jätte svårt för att gå, jag försökte gråta massa gånger men det kom inte fram en tår.. Inte ett ljud kom det ur min mun under hela förlossningen ..

---

När vi kom till förlossningsrummet så kände jag att jag kunde inte hålla det inne längre, jag måste krysta! Jag sa det till doktorn och hon undersökte mig yttligare en gång till. När hon har undersökt mig säger hon till mig " Jag förstår varför du vill krysta Linda, för du är öppen hela 10cm. Det är dags nu " .. Mitt hjärta blev en lättnad, jag blev så glad. Jag tänkte äntligen är stunden inne! Nu ska det ske, på riktigt! Jag hade hundra frågor i mitt huvud, hur ska det här gå? kommer jag klara av det här? undra hur ont det gör och hur bebisen mår osv .. Så kom första krystvärken .. Jag tyckte inte att det gjorde ont, dom var bara jobbiga, det värsta var nog när man skulle öppna sig 10cm det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv .. Nästa värk kom ungefär 5-10 min efter så höll det på så ett bra tag. Efter varje värk frågade jag " är bebisen ute nästa värk?" Nej tyvärr svarade hon, inte än. Men kämpa på bara. Jag höll på i ungefär i lite mer än en halvimme om jag minns rätt eller högst en halvtimme. Sen fick jag dropp i armen för att värkarna skulle komma tätare. Och det gjorde dom .. Jag var så svettig, trött och hungrig. Jag sa till dom att jag ville ha all bedövning som går. Men då var man tungen att vara helt stilla under en värk och det visste jag att jag inte skulle klara så jag sket i det och tänkte " Kan alla andra så kan jag med" Jag hade mitt stöd vid min sida och det var skönt. Till slut sa jag " Jag orkar inte mer, kör kjejsarsnitt, jag har inga krafter kvar " Då sa doktorerna att dom inte kunde det, och min mamma satt bredvid mig och sa, " Linda bebisen är snart ute för så där sa jag också precis innan du kom ut, det är bara köra järnet nu sista krystningarna. " Jag lyssnade på min mamma och tog i allt jag hade i varje krystvärk tills jag såg svart och va nära på svimma.

---

Kl 05:46 den 10 oktober 2011 kom hon ut. Det var en tjej, min lilla prinsessa kom till världen. Jag kunde inte förstå att det var sant, jag kunde inte förstå att jag klarade av det. Jag fattade inte vad som hände, allting kändes som en dröm. Men det var det bästa som har hänt mig. Vilken upplevelse och vilka känslor. Helt sjukt! Jag var så lycklig. Hon var så vacker ..

Jag skulle verkligen offra mitt kött och blod för dig min prinsessa.

---

Just nu sitter jag och kollar på när våran dotter glider runt i sin gå stol, hon kan försvinna på bara en sekund haha. Så duktig hon är lilla prinsessa! Här om dagen var vi hos BVC och hon var jätte duktig, hon fick massa beröm utav barnmorskorna och jag gick därifrån självklart som en STOLT MAMMA som alltid. Hon är så snäll, hon äter som hon ska, hon sover som hon ska och allting går jätte bra! yippiiie hihi

Nu måste vi börja sänka hennes spjälsäng också, för igår så hörde jag att hon skrattade jätte mycket och så kollade jag på henne och HON STOD UPP SJÄLV I SIN SÄNG!!! Som tur var så satte hon sig ner när hon såg att jag kollade på henne och bara satt och log mot mig! puuuhh  .. Hennes speldosa som hon har över sängen hade hon sönder imorse, hon drog tag i den och bom sa det så var den trasig, som tur var skadades hon inte men fan vad stark hon är! Nu ska jag leka lite med henne sen är det dags för kvällsmat för hennes del och sedan sova. Ni får ha det bäst :)

---

Hann iallafall få en bild på henne häromdagen när hon satt och bet på kanten utav sängen för hennes tänder kliar, så kan man ju också göra haha. Så ser man speldosan som hon tog sönder imorse i bakrunden.