Jag berättade ju aldrig om mitt vatten såg jag nu, det viktigaste utav allt ...

---

Men iaf jag väntade på hela tiden att mitt vatten skulle gå, jag ville känna upplevelsen, jag ville veta hur känslorna blev när vattmet gick, när jag va hemma så gick inte mitt vatten iaf.

---

Vi åkte upp och undersökte som jag skrev och doktorn sa "ditt vatten har ju inte gått riktigt än, så du kan ju gå runt o vara öppen dom här 3cm som du är i flera veckor. Men han sa det du kan stanna här ett tag o se vad som händer.

---

Jag öppnades mer o mer och jag fick stanna kvar, men mitt vatten gick aldrig .. När krystvärkarna kom hade fortfarande inte vattnet gått, så jag födde henne med vattnet i mig.. Dom fick spräcka vatten när hon var ute.

---

Dom sa att " det här är en på miljonen att det händer, vi har aldrig varit med om att någon har fött sitt barn när fostervattnet inte har gått "

---

Jag tyckte inte att det var något speciellt DÅ men nu när jag tänker efter så är det ju det. Kanske därför mitt barn är så speciell hihi, världens finaste tjej fick jag :)