<3 ..

jag vet att jag alltid kan komma till dig, jag tror att jag vet det i alla fall och hoppas att jag alltid kommer att kunna göra det. jag vill ha det som förr, jag vet inte vi har försökt? men det händer ingenting. för mig är det som om jag inte vet var jag ska börja, från vart ifrån ska jag ta tag i allting som har hänt? när gick den där gränsen som gjorde allt allting det här började, när ingen av oss tog tag i det innan det var för sent. jag tvivlar inte på att någon av oss inte ville, men det gick inte? och det är någonting som jag frågar mig, varför gick det inte? hade vi tröttnat på varandra? nej så kunde det inte ha varit för det var något som i alla fall kändes omöjligt för min del. men vad kan det ha varit då? började jag umgås mycket med annat slags folk, lämnade jag dig själv? jag tar inte på mig all skull, men mycket är klart. för jag kände att du aldrig hade tid för mig, eller att du inte ville det började kännas konstigt, det var därför jag tog upp gamal kontakt med andra kompisar. jag ville inte bli lämnad ensam, som det kändes precis som att jag skulle bli, det är min störta rädsla, att bli lämnad helt ensam.. men istället blev du det, av mig i alla fall, jag stängde dig ute. jag fortsatte att dricka för det var det enda som fick mig att må bra, jag kände inte att jag mådde bra på något annat vis, lika sorligt som det låter. de låter som om jag vill att du ska tycka synd om mig, men gör inte det för det är det inte. det var jag själv som valde det här, jag valde hur jag skulle leva. och det är klart alla gör fel, men inte gång på gång på gång..som jag har gjort! idag känns det knappt som om jag känner dig, det känns ungefär som om (ska jag hälsa) eller ska jag inte? HUR I HELVETE KAN JAG KÄNNA SÅ??? hur kan vi ha gått från att vara dom tajtaste, dom som alla visste satt ihop, som alla visste om ena kommer någonstans så kommer den andra också, ex och kex. hur kan vi ha gått från att vara dom två till att jag är så osäker på om jag ens ska hälsa eller inte? jag har bara mig själv att skylla. så mycket du har missat som har hänt mig, så många gånger jag har inte funnits där för dig, vem fanns där för dig då? dom gångerna jag inte ställde upp, vem ställde upp för dig då? du räknade med mig, så man sjävklart ska göra med en bästavän, vad har man dom annars till? nej ingenting. när du mådde dåligt så frågade jag varför, men jag fick aldrig något svar, jag visste att det kunde ha varit på grund av mig, men jag ville så klart inte inse. jag ville aldrig inse att det var jag som hade gjort fel, jag tänkte hela tiden men det kommer att bli,det kommer att bli som förr igen, men hur kommer det bli som förr igen om det redan inte har blivit det? vem av oss ska göra något åt det här någongång, vem ska vara den som lägger ner all sin energi och verkligen tar tag i det. det finns så mycket jag vill berätta för dig, men jag vet ej var jag ska börja. det finns så himla mycket som jag borde ha sagt men som du aldrig fick reda på. så jag undrar hela tiden hur det här ska gå.. och jag tänker ofta på våra minnen, jag kan få flashbacks. din första fylla när jag hatade dig mera än mitt liv hahaha!! när vi slog varandra när alla trodde att vi hade någon cp-skada, när dom blev rädda för oss hahah. nyår, sommarlov, julafton, min födelsedag, fester, hemmakvällar, utflykter. utomlandsresa? någonting jag verkar skulle vilja göra med dig, något jag verkar vill kunna få funka. men det är bara att vänta och se hur det blir. men jag vill att du kommer ihåg en sak, jag finns alltid här för dig som jag alltid har lovat och tveka aldrig på att ringa mig på natten om du mår dåligt och tveka aldrig på att du kan komma till mig om du har det dåligt hemma eller bara känner dig ensam eller bara vill träffa mig.. för som sagt jag kommer alltid att finnas här för dig, även om det inte har märkts så är det säkert! jag älskar dig linda dehlin, och det lovar jag. du kommer faktiskt alltid att vara min bästavän! / från din