hur ska jag orka?
Jag har så många tankar i mitt huve nu så jag vet inte vart jag ska börja, varför jag skriver här är för jag måste skriva av mig någonstans, det har ingenting om att jag tycker synd om mig själv att göra. men jag ska vara ärlig nu .. Jag mår inte bra. Det känns som jag har förlorat en hel del och det har jag också. Men förlora dig också, hur ska jag klara mig? jag orkar inte. Du var den som jag alltid kunde prata med om allt, jag litar inte på någon! Du är mitt allt, mitt liv, du är hela mitt hjärta, jag älskar dig mest utav allt på denna jord, det sårar mig att allting är som det är just nu. Jag känner mig ledsen hela tiden, jag känner mig oälskad, jag känner att jag är tom, det finns inte någon hos mig längre, alla försvinner med vinden .. Det här var det sista jag behöver nu, du gav mig kärlek, du ger mig lycka, du får mig känna mig älskad, bara utav dina ord, du är vackrast på denna jord. Det är inte första gången, detta har hänt mig flera gånger och det sårar mig, jag är trasig, jag faller ihop. Jag klarar inte mer, vad ska jag göra? Jag kämpar, det gör jag verkligen. Men det är jobbigt och gå och skratta och låssas att vara glad hela tiden när jag vet att jag inte mår bra inom mig. Det känns som att jag bär på flera kilos vikt, allting känns så tungt. Och att inte ha någon att prata med gör bara ännu mer ont. I min förra skola hade jag en kurator jag alltid pratade med, hon var bäst! Hon visste allting om mig, och hjälpte mig alltid, hon la ner hela sin kropp och själ bara för att jag ska må bra, hon gjorde så att jag mådde bra, men så slutade hon, vilket sårade mig. Hon var som min bästavän, som min andra halva. Det finns ingen som hon, ett hjärta av guld det hade hon verkligen. Jag saknar henne, jag saknar att kunna prata med någon som jag pratade med henne. Men det är bättre att vara tyst. Hålla allting inom sig, och klara sig själv. Det är det jobbigaste sättet men jag känner att det går inte att lösa på något annat sätt. För det finns ingen som jag kan prata med, ingen förstår, ingen jag kan lita på .. Jag hade en bästavän men hon försvann, Jag hade en kille som var som min riktiga bror, vi pratade om allting, han ställde alltid upp, han var mitt allt, men han försvann också .. Sen har jag min mamma, men hon är också borta, hon är inte död utan hon bor inte hemma, något hände nydligen som jag inte kan säga. Sen har jag min underbara familj, tyvärr kan jag inte prata med någon utav dom, jag kan inte, det går bara inte. Oavsett hur mycket jag vill så går det inte .. Visst jag har underbara andra vänner som jag skulle kunna prata med, men jag slänger inte bara ut alla ord hur som helst. Vet inte hur jag ska kunna hjälpa mig själv, jag får försöka tömma huvet för hundronde gången och börja om igen. Men det kommer ändå samma visa sen i slutändan, jag vet det för detta har hänt förut, det är inte första gången, därför är jag så nere. Hur många gånger ska det hända samma sak? Vad kommer härnäst?. Jag är förvirrad, jag är rädd! Rädd över att snart kommer allting bli värre, jag begär inte att jag ska ha allting, att allt i mitt liv ska vara perfekt att jag ska ha allt, men alla förtjänar väl att må bra? Jag har lite kvar, och snart förlorar jag allt..
Tack för mig.
Tack för mig.
Kommentarer
stina
borde jag ta åt mig? <3
Trackback