frågan är vem jag har blivit. hur jag orkar & vart jag ska ta vägen, vad ska jag göra ..

har tänkt att på sista tiden blir jag arg för minsta lilla får största utbråtten som aldrig förr, vill bara slå sönder något, irriterad, arg ledsen hela tiden! det gör ju inte saken bättre att komma till helvetet! "hem" och bli trakasserad hit och dit, bli kallad "hora" blir spottad i ansiktet osv.. blir orättvist behandlad, får höra just dehär " linda du har förändrats du bryr dig inte om något längre din jävla idiot "  du kommer inte få några pengar men det får jag, " du behöver inte bo hemma det är bättre utan dig du är dum i huvet " och massa mera, blir bara svagare o svagare. mamma jag saknar dig så mycket, du var alltid hon som fanns där, hon som alltid stötta mig, hon ja alltid kunde prata allt med, känns som du har försvunnit. jag har blivit svag sen ni skiljde er, du fick mig att bli stark, nu är jag inte samma person längre, jag sktier i allt och tänker bara på  mig själv vad jag ska göra så allt känns bra efteråt men tänker inte hur mycket jag skadar människorna när jag gör som jag gör, jag gör onödiga saker som du fick mig att ångra efteråt, nu skrattar jag bara när jag får skiten, kan lixom inte hitta mig själv längre, men jag har ju tur som har stina som verkligen förstår mig, hon har lixom tagit din plats. men vart är du !? saknar dig så mycket känns som du bara har försvunnit, men jag lovar efter vi har haft soc möte och pratat om problemen som jag har så ska jag försöka göra allt jag kan för att hitta mig, så att jag blir av med soc och ni slipper få höra allt jag gör, men det är ganska svårt när jag själv känner att jag behöver hjälp, alltså riktig hjälp! jag orkar inte känna såhär varje dag, jag vill verkligen ha hjäälp! vet inte vem jag är längre, jag har ingen känsla längre, jag kan göra vad jag vill och ändå känna att det är rätt fast det är hur fel som helst, jag kan sitta och skratta åt mina idiotgrejer jag har gjort men ändå gråta för jag vet att det egentligen är fel..
önska bara någon förstog .. =(

detta skriver jag inte för ni ska tycka synd om mig! jag skriver mina känslor på bloggen jag tycker att det känns bäst så. tycker ni ja är egoist behöver ni inte läsa. ibland måste man bara släppa ut tankarna någonstans ..